Tidigare införda reportage


Förstasidan uppdaterad 11 november 1999 


 

Till GrannskapsCentralen

Till Hemsidan

Höst 1999

Flugan som envetet klamrat sig fast på kökslampan tappade plötsligt fotfästet och föll. Den trötte poeten ryckte till när den landade med ett knäpp på den uppslagna tidningen. Efter några lama försök att återta sin position slutade de små flugbenen att sprattla. Det lilla livet la sig tillrätta för att invänta evigheten. Poeten återtog sin halvsovande pose och konstaterade förnöjt att det är höst igen. 

Hösttid

Ett blad
ett enda blad
fanns kvar på grenen utanför mitt fönster
när jag tittade ut den här speciella morgonen

Natten hade varit orolig
vinden hade slitit i varje rörligt föremål
filten hade ramlat på golvet gång på gång
och kudden hade känts hård och kantig

Vän efter vän hade tvingats att släppa taget
och låta sig föras bort av vinden
Långt, långt bort där ingen kan återfinna någon
fick de frid och lade sig till ro

Ett blad finns fortfarande kvar på grenen
ett enda blad
Skall det hålla ut till slutet
kämpa, strida, plågas
för att kunna trösta och hjälpa
till det blir vår på nytt